Den raka linjen mellan Storpotäten och Leatherface
Dagens nyhet är att barnboksförfattare tvingas censurera sina alster eftersom ängsliga förlag och föräldrar bara vill ha feelgood böcker och historier. Flytväst ska på när man är nära vatten och rökning och alkohol finns inte i den idealiserade barnvärlden. Det här är en självklar backlash orkestrearad av alla småbarnsföräldrar som liksom jag växte upp med Vilse i Pannkakan och Staffan Westerbergs ångest.
Jag vet att vi genom åren skyllt mycket på Staffan Westerberg, vi som var barn på sjuttiotalet. Men det är inte helt omotiverat. Först Storpotäten, sedan fri sex och strippor som borstar muttan i Barnjournalen. Sedan när vi var tolv kom videon och videovåldet. Det går en rak linje mellan Storpotäten och Leatherface!
Jag har stor förståelse för föräldrar som vill skydda sina små från ångesten, sexet och videovåldet, försöka rädda sig själva som små. Det är också stor humor, för hur man än gör så kommer revolten som ett brev på posten när de små blir äldre. Jag ser framtiden an när dagens barn ska revoltera mot sin curlade idealvärld.
Här kan ni läsa om censurerade banboksförfattare:
I SvD: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/forfattare-kanner-sig-censurerade_4436275.svd
I Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6801257.ab

