“Dictators” djupt inspirerat av den arabiska våren och västvärldens reaktioner på denna, inspirerat av högervindarna och konservatismen som blåser över Europa, inspirerat av morallagar i Ungern och massakern på Utöya. Ett projekt som handlar om ondska och om att vi inte får glömma att fred och frihet är bräckliga ting.
Det här är en viktig utställning som säger något om vår samtid och när frågan dök upp i och med om den ska finnas med här bland utställningarna på fuldesign.se så parafraserar vi Ulf Lundell.
Ulf Lundell myntade uttrycket ”En inställd spelning är också en spelning” Joakim Jardberg skriver om historien bakom uttrycket på sin blogg http://jardenberg.se/b/ulf-lundell-installda-spelning/. Och vi håller helt med honom om att den långa versionen av citatet är bättre och passar bättre in på våra tankar kring utställningen.
Citatet kommer ifrån Måns Ivarssons bok Vill du ha din frihet får du ta den, Ulf Lundell – en biografi, Volym II: 1983–1992
”En inställd spelning är en spelning det också eftersom det väcker känslor som saknad, irritation och bitterhet. Och de inställda konserterna är ju det enda folk pratar om, så något måste de ju betyda.
Varför ställde du in?
Jag hade mens.”
Jag kommer inte ihåg om vi hade mens just då i Fuldesign men vi var mensiga nog att ställa in i alla fall. Vill du veta mer om varför och vad som hände kan du läsa långt i vårt blogginlägg om händelserna här:
Fuldesign ställer in Dictators
http://www.fuldesign.se/2012/fuldesign-staller-in-dictators/
Fuldesign är design med samvete, med åsikter, med eftertanke och humor. Ibland till och med lite politik, agitation och revolution. Vi skulle varit med under fantastiska Designveckan och Design i Vasastan nu under vecka sex med en utställning tillsammans med två andra formgivare på Hotel Birger Jarl.
I fredags den 3:e februari briserade Stefan Nilssons curerade utställning på NK ”Design with a concious ” NK presenterar utställningen så här på Facebook:
”Under Stockholm Design Week 2012 öppnar NK Glas, Porslin & Kök pop up-butiken Design with a concious. Den tillfälliga butiken fylls med handplockade produkter från hela världen, som alla ska få besökaren att bli medveten om några av de utmaningar vi har i världen idag. Urvalet presenteras i en installation under februari månad där produkterna är till försäljning. Välkommen till NK Glas, porslin & Kök på Nedre planet i Stockholm.”
(En parantes är att vi inte riktigt förstår om de stavat conscience fel och menar att utställningen handlar om design med ett samvete eller om utställningen precis som de stavat handlar om concious alltså design med ett medvetande som är en medicinsk term jmf med medvetslös. Medvetande som ickemedicinsk term skulle översättas med awareness.)
Vi blev tillfrågade om att vara med i utställningen i höstas, men det rann ut i sanden Vi har inte hört så mycket om utställningen sedan dess, tills bilder glimtade förbi på Facebook med rubriken ”occupy NK”. Vi hickade minst sagt till och läste Stefans lite slängigt och i vårt tycke ganska hafsigt ihopslängda blogginlägg om utställningen. Stefan inleder blogginlägget så här:
”Jag har gjort en pop up-butik tillsammans med NK. Occupied står det, och visst är det en pop up som handlar om den här “occupy”-rörelsen som finns där ute. Jag har tillsammans med NK tittat på produkter som belyser några av de problem vi har i världen runt omkring oss. Det kan handla om kvinnors utsatthet, hemlösa eller miljön.”
Folk reagerade precis som vi genast på renommésnyltningen av occupyrörelsen och om det verkligen var slarvigt och okunnigt använt eller om det var en provocerande uppmaning av NK. Vi reagerade också hårt på beskrivningarna av de utställda produkterna i Stefans blogginlägg. Att så lättvindigt samla ihop i princip alla större samhällsproblem från våldtäkter, uteliggare, fattigdom och svält till radioaktivt avfall, med käcka uppmaningar om att man kanske bryr sig mer om man äter på en fin tallrik.
Stefan Nilsson fick massor med kommentarer på sitt blogginlägg om utställningen på NK och valde efter ett knappt dygn att ta bort inlägget och dessutom tog NK och Stefan bort alla kopplingar till ”occupy” och berättade att detta bara var en olycklig sammanblandning och ingen renommésnyltning. Vi tycker det är synd att blogginlägget togs bort eftersom flera av diskussionerna och tankarna kring utställningen och hur man uttryckte sig kring denna är mycket relevanta för designvärlden i stort.
Några exempel på kommentarer på bloggnilägget: Hampus Eckerman som skrev följande: ”Jag menar att man inte ska göra människors problem till en fråga om estetik.”
Signaturen Nymchen skrev apropå utställningens inledande koppling till occupy:
”Stefan, vi har förstått precis hur du menar; du vill Medvetandegöra NK’s besökare om det elände som finns genom att använda Design för att Belysa Problemen; Konsumtion för att Ifrågasätta Konsumtionssamhället. We get it. Men Occupy handlar inte om det. Occupy är en protest mot att överklassen (the 1%) köpt på sig samhället, politiken och framtiden. Att då satsa på att produktförpacka och sälja även Occupy-protesten till denna 1% (protesten mot deras konsumtion), det tangerar en form av metaironi. I bästa fall demonstrerar du att du inte förstått att Occupy handlar om samhällsförändring genom krav på omfördelning av makt för att uppnå rättvisa – inte om att konservera en plutokrati genom att lindra effekterna av den. I värsta fall kan detta ses som parasitism ett “koncept” med där du kan tjäna pengar på att låta de 1% köpa sig shoppa dyr konceptdesign som påminner dem om vilken jävla vinstlott de drog i en värld där de rikaste 1% äger 40% av allting.”
Vi tror inte Stefan och NK ägnar sig åt metaironi utan snarare om att försöka vara trendkänsliga och med i vad som händer i världen, och i brådskan inte haft en aning och i förlängningen inget intresse av att sätta sig in i vad occupyrörelsen innebär eller har för orsak, syfte och vilja. Occupy är bara ännu ett trendord bland alla andra som det gäller att svänga sig med för att kunna visa att man vet åt vilket håll vindarna blåser. Men det var bra att man tog bort occupy från utställningen, eller i alla fall bra för NK, det hade varit intressant att se om folk skulle fullfölja uppmaningen och ockupera glas- och porslinsavdelningen på NK.
Diskussionen har fortsatt på Twitter; Kristina Ernehed skriver där apropå utställningen: ”nån som insett att de borde göra nåt men inte fattar vad eller varför, men ändå kastar sig på tåget.”
Dagen efter fanns det artiklar om utställningen i alla större tidningar i Sverige följt av massor med blogginlägg här är några:
DI: Uteliggarlakan på NK får kritik
Aftonbladet: NKs nya design sov som en hemlös
Sydsvenskan: Välgörenhet är vårens accessoar
På NKs sida på Facebook blandas NKs egna inlägg om dagens outfit med upprörda likers som utbriser ”Skämmes NK”
Fuldesign handlar om att uppmana till handling och ett aktivt ställningstagande. Att inkludera, inte att peka ut grupper. Vi är kontroversiella, vi har fått dödshot från nassar, utskällningar från arga östermalmstanter och farbröder och mejl från indignerade moralens väktare. Vi har fått höra av designvärlden att vi inte gör design utan konst och från konstvärlden att vi inte gör konst utan design. (Designvärlden kritiserar oss för att vara för konceptuella och för att ha för mycket åsikter inbakat i det vi gör, konstvärlden pekar på vårt namn och säger att våra saker är för tydliga och inte konceptuella nog).
Vi planerade att under designveckan ställa ut ett projekt vi håller på med som heter ”Dictators” djupt inspirerat av den arabiska våren och västvärldens reaktioner på denna, inspirerat av högervindarna och konservatismen som blåser över Europa, inspirerat av morallagar i Ungern och massakern på Utöya. Ett projekt som handlar om ondska och om att vi inte får glömma att fred och frihet är bräckliga ting. Under veckan skulle vi på Hotel Birger Jarl ställt ut en första del i projektet; korsstygnsbroderier föreställande diktatorer. Samtidigt som vi skulle dela med oss av mönstren och börja berätta om innehållet i projektet.
När NK-debatten briserade blev vi först tokigt intresserade av debatten och reaktionerna kring utställningen och diskuterade livligt samma frågor som kommentatorerna ovan. Vad är okej och inte okej att göra som designers/konstnärer? Vi kom fram till att utställningen på NK hade flera problem förutom det omedelbara hur den slängigt presenterats. Vi menar att man inte kan reducera stora samhällsproblem till välgörenhet som i sig har som syfte att döva samvetet och få folk att engagera sig mindre. Välgörenhet leder inte till förändring, det är ett plåster på framför allt ens egna sår och känslan av att man borde göra något. Det är så långt ifrån Fuldesign man kan komma. Vi vill att design inte ska döva samvetet utan vara uppmaningar till aktion, till eftertanke och till ställningstaganden. Vi tycker inte man kan försvara påslakan med kartongtryck med att en del av överskottet går till välgörenhet.
Vi började ifrågasätta vår utställning och kände att även om vi tror på projektet blev vi rädda för att reducera det vi ville säga till att bara hänga en korsstygnstavla av Hitler i ett hotell. Vi vill mer, vi vill få folk att reagera att agera och skapa revolution! Vi hatar plåster på sår och tankar om att det nog ordnar sig i slutändan. Vi kommer återkomma i frågan.